https://www.svtplay.se/video/eDma75E/salmo-och-sapiens
Ny Dokumentär på SVT. Sänds den 14 mars kl 21:00 på SVT 1 och finns därefter på SVTplay.
Förhandsvisning på Biostaden Aveny Skellefteå 20 februari kl 19.00.
Hur kan vi överleva på en planet som i allt högre takt förlorar liv?
En dokumentär som ifrågasätter människan som skapelsens krona och vädjar till ödmjukhet gentemot andra arter. Kan det till och med vara så att vår oförmåga att se oss själva som en del av naturen är en av anledningarna till att vi idag står så handfallna inför vår egen arts stundande undergång?
Med laxen som exempel utforskar filmaren Johan Granstrand hur människan har gått från att leva som en självklar del av naturen, till att se på sig själv som något annat än naturen.
– Lite mer ödmjukhet hade varit på sin plats — jämfört med de flesta andra arter har vi kommit väldigt sent till festen. Laxen har till exempel funnits i sex miljoner år, vi bara i ett par hundratusen år. Ändå tar vi mest plats, äter mest mat och tänker inte stanna kvar och städa efter oss, säger han.
– Men egentligen finns det mycket som tyder på att vi innerst inne har en väldigt nära relation till både laxen och resten av naturen, att det är en relation som finns nedärvd i oss och som har tjänat oss väl genom årtusenden av art-nära utveckling. Då och då tittar det här starka bandet fram och visar sig, som hos den nutida laxfiskarens besatthet och fascination för en fisk som inte längre jagar sedan den stigit i älven.
Filmen berättar med stöd av arkeologiska fynd och historisk forskning om hur de första människorna som kom till norra Sverige just efter att inlandsisen drog sig tillbaka var beroende av laxen för att kunna bli mer bofasta. Under årtusenden som följde var laxen sedan en viktig resurs och när vi kommer in i historisk tid var laxen en viktig anledning för exploateringen av norra Sverige. Vid sidan av skogen och malmen erbjöd laxen stora förtjänster för den som ägde fiskerättigheterna. Uppsala universitet byggdes till exempel år 1477 med pengar från laxfisket i Luleälven.
Men i och med industrialiseringen, först med den storskaliga flottningen och sedan med vattenkraftsutbyggnaden så ödelägger människan hela laxens värld och genom medvetna beslut utrotas laxen från nästan alla våra älvar. Ingenjörstänkande och ekonomism trumfar ekologiska hänsyn. Människan vet minsann lösningar även på ekologiska problem och genom odling i bassänger och kompensationsutsättning av fisk tänker man att det lilla problemet är löst.
Vilka idéströmningar var det som låg bakom att vi helt medvetet valde att utrota laxen till förmån för vattenkraften och hur översätter det till de intressekonflikter som vi står inför idag inför vårt skriande behov av mer el i samband med den gröna omställningen?
Kan det vara så hela idén om en mänsklig överhöghet, att det skulle finnas nån sorts mänsklig gnista som gör oss märkvärdigare än andra arter, faktiskt kanske vilar på en ganska dåligt underbygd och nu 400 år gammal tes? Men en tes som vi, trots att vi innerst inne vet att den inte är sann, i vår fåfänga ändå har valt att hålla fast vid, eftersom den är ett viktigt fundament för hela vårt västerländska vetenskapsparadigm och var en förutsättning för vår tidiga industrialism och eko-likgiltiga utveckling. Filmaren söker svar på de frågorna genom att besöka ett zen-buddhistiskt kloster och djupekologifestivalen Motströms i Oslo där han träffar den tysk-norske ekofilosofen Martin Lee Mueller, författare till boken “Being Salmon, Being Human”.
– Vi spenderar våra första 9 månader omslutna av vatten, hela vår reproduktionsprocess sker i vatten, vi består till största delen av vatten och salthalten i vår kropp, vårt svett och våra tårar är precis samma som i havet vi en gång simmade i. Vi är inte bara en del av naturen, vi är naturen. Och vi delar väldigt mycket mer med laxen än vi någonsin kan förstå, säger Johan Granstrand.